Natur i Kilsbergskanten

De blånande bergen reser sig bortom Närkeslätten. Vy från Magria, Knista socken.

Geologi

Kilsbergen är en långsträckt barrskogsklädd bergsrygg med många mossar och sjöar. Kilsbergskanten är en förkastningsbrant där terrängen reser sig upp från odlingsmarkerna på närkeslätten till Trollkarlsklint, Kungshall och Svensbodaberget över 200 meter över havet. Förekomsten av kalksten i urberget och moränen avspeglas i den rika växtligheten vid Kilsbergens fot. På c:a 160 meters höjd över nuvarande hav sträcker sig högsta kustlinjen dit havet nådde då den senaste istidens istäcke smälte. Ute i markerna kan man se rikligt med rester från den tiden i form av bl.a. klapperstensfält och ursvallade branter.

Rikt djur- och växtliv

Kilsbergskantens rika växtlighet är bl.a. ett resultat av att människan utnyttjat jord och skog under hundratals, kanske tusentals, år. Här finns också vilda djur som älg, rådjur, lo, varg, tjäder, orre samt enstaka kringströvande björnar m.m. Bäver är rikligt förekommande efter att i början av 1900-talet varit utrotad men på 1920-talet återinplanterats bl.a. i Kilsbergen. Idag är det därför ingen ovanlighet att stöta på spår efter bävern i och intill Kilsbergskantens sjöar och vattendrag. Man kan också hitta känsliga djurarter som flodpärlmussla och öring i vattendragen.

Ut till tystnaden

Naturen i Kilsbergskanten erbjuder boende och besökare ett rikt växt- och djurliv samtidigt som naturen är tillgänglig och fri från stadens brus i en av Europas sista ”vildmarker”. Här binder den ringlande Bergslagsleden ihop torpruiner, skidbackar, vida utsikter och mörka skogstjärnar. Leden uppvisar inte bara fotavtryck av kängor och stövlar utan även spår från varg, lo och björn.

Skyddad natur i Kilsbergskanten

Det finns många reservat, biotopskydd och en nationalpark inom Föreningens Kilsbergskanten intresseområde. >>>Läs mer

Företag/föreningar med naturinriktning

OBS! Är du en företags- eller föreningsmedlem och vill synas på hemsidan; skicka in en kort beskrivning av vad du erbjuder som naturföretag/-förening plus en bild!

 

Naturskyddsföreningen i Västernärke
Varierat program
Natursnokarna
Naturskolan
>>>Läs mer
Ängsgården
Samlas i skön rofylld miljö. Ett lugnt och stilla möte i en tyst skog kan vara en möjlighet till eftertanke och prestigelös kontakt.
>>>Läs mer
Naturskolan i Sixtorp
Sixtorps gamla skola ligger i ett vackert område för friluftsliv och passar utmärkt för studium av naturen. Hit ska den som vill lära mer om naturen kunna komma och få guidade turer m.m.
>>>Läs mer
Bergslagsleden
Leden går som en pulsåder genom hela Örebro län. Med sina 28 mil är den en av Sveriges längsta vandringsleder. Den är indelad i 17 etapper på mellan 7 och 23 km. Etapp 11,12,13 går i Kilsbergskanten.
>>>Läs mer

 

Bildkavalkad från Kilsbergskantens natur

Alla bilderna nedan är från Föreningens Kilsbergskanten verksamhetsområde. Du kan se  bilderna i större format om du klickar på dem. Om du sedan trycker på F11 så får du bilden i fullskärmsläge.
Har du frågor eller kommentarer angående bilderna; kontakta per.arneborn(a)gmail.com.

 

Kilsbergskanten
Skymningen faller över Närkeslätten. Vy från Kungshall ovan Skillnadstorp
Dammsjön
Det finns gott om sjöar uppe i Kilsbergen. Många av dem är uppdämda för vattenkraftsändamål. Kraften behövdes för hyttorna, som därför alltid låg vid vattendrag. Vattenkraften användes dock även till annat såsom kvarnar och sågar. På bilden Dammsjön nära Kinkhyttan. Runt sjön finns rikligt med gruvhål. Intilliggande gården Dammen finns belagd 1660.
Garphytteån
Längs hela Kilsbergskanten finns rinnande vatten. Här ringlar sig (meandrar) Garphytteån fram genom Lekeberga-Sälvens naturreservat
Stormossen
Även mossarna är rikligt förekommande. Här Stormossen öster om Farbrorstorp. På Stormossen har man tidigare brutit torv liksom på många andra av traktens mossar.
Båsbergen
Liksom i resten av landet består delar av Kilsbergskantens skogar av brukningsskog. Det finns dock även flera partier av urskogsliknande karaktär som här i Båsbergens naturreservat
Sälven
Också de odlade markerna har stora naturvärden. Här höstlig ek vid Sälvens gård, Knista socken
Sälven
Samma ek som ovan men i vinterskrud och från annan vinkel
Kinkhyttan
Blommande fält i Kinkhyttan. Namnet lär komma av Königshyttan (=Kungshyttan) vilket visar på de stora tyska influenserna i bergsbruket förr i tiden (ett annat exempel är Garphyttan av ”garpar” som var en beteckning på tyskar). Första belägg 1553 (”Könikenhyttan”). Hyttan lades ned 1739.
Garphyttans nationalpark
Kilsbergskanten har sin egen nationalpark. Den skapades 1909 för att bevara Svenshyttans Östragårds kulturlandskap med rika blomsterängar (och borde egentligen heta Svenshyttans nationalpark). Den var en av landets första nationalparker. Från början trodde man att knepet var att lämna naturen i fred.
Garphyttans nationalpark
Man insåg inte att de vackra blomsterängarna var resultatet av många års hävd med årlig slåtter m.m. Det visade sig tämligen snart att området växte igen med sly och så småningom återupptogs därför hävden. Nu slåttrar man ängarna årligen för att behålla blomsterprakten.
Älgtjur
Det finns rikligt med vilda djur i Kilsbergskanten. Denna ståtliga älgtjur är förevigad vid Nyberget, ett gammalt gruvområde nära Kinkhyttan.
Älgko
Denna älgko uppehöll sig alldeles intill vägen mellan Lekhyttan och Vekhyttan nära Skillnadstorp
Älgkalv
En vingelbent varelse uppe på Kungshall
Rådjur
Rådjur är också vanligt förekommande även om de har minskat i antal sedan varg etablerat sig i området. Råget vid Ljungstorp.
Rådjurskid
Kid vid Norra Vissboda
Lodjur
Lodjur förekommer förhållandevis rikligt i Kilsbergen. De är dock skygga och svåra att få syn på. Detta lodjur blev fotograferat uppe på Kungshall.
Lodjur
Detta lodjur fotograferades i mars 2017 med kamerafälla mitt inne i N Vissboda av Katarina Larpe/Erik Kinander.
Räv
Rävar stöter man ganska ofta på. Detta fina exemplar uppehöll sig nära Hidinge gamla kyrka.
Grävling
Även grävlingar är vanliga. Denna förevigades vid Norra Vissboda.
Bäver vid Tjogseln
Vid 1900-talets början var bävern utrotad i Sverige. På 1920-30-talen återinplanterades bäver bl.a. här i Kilsbergen. De hämtades från Norge och sattes 1927 ut i Guntjugeälven inom nuvarande skjutfältet. Läs mer. Bävern har sedan kraftigt ökat i antal i landet och är nu allmänt förekommande. I vårt län kan man t.ex. se den mitt inne i Örebro.
Bäverdamm
I Kilsbergsskogarna kan man finna många, av bäver, uppdämda områden. Minst lika många av Kilsbergens fördämningar är dock byggda av människor för vattenkraftsändamål. Bildens bäverdamm ligger nära Garphyttans nationalpark.
Bäverhydda
Bävern bygger inte bara dammar, den bygger också avancerade hyddor att bo i. Bildens hydda ligger i Träntjärnen, strax söder om Ribbohyttan.
Harpalt
Harar förekommer rikligt. Vanligast förefaller den inplanterade fältharen vara. Denna harpalt höll till vid Norra Vissboda.
Svanar och gäss
Det är inte bara Tysslingen som har sångsvanar på våren. Svanarna kan slå sig ned på många ställen, bara det finns vatten i närheten. Detta svanpar gjorde sällskap med några kanadagäss vid Ljungstorp.
Sångsvan
En del sångsvanar häckar i området. Det torde vara fallet med denna fågel som seglar fram på Stora Rävtjärns vatten.
Talgoxe
Vanliga småfåglar, som denna Talgoxe, förekommer naturligtvis rikligt i Kilsbergskanten.
Nötväcka
Fågelbordets solrosfrö verkar smaka bra.
Gärdsmyg
Gärdsmygen konkurerar med kungsfågeln om titeln ”Sveriges minsta fågel”.
Svartmes
Svartmesen tillhör också den svenska fågelvärldens pygméer.
Rödhake
Alla har väl hört historien om hur rödhaken fick sitt röda bröst?.
Blåmes
En riktig tuffing vid fågelbordet.

 

Hitta hit

Du kan ta dig till Kilsbergskanten med t.ex. tåg, buss, bil, häst, kanot eller cykel.

Buss: 504 till Lekhyttan, 513 kör längs Kilsbergskanten, hoppa av på lämpligt ställe. Ta eventuellt cykeln med på bussen!

Tåg: Åk tåg till Örebro resecentrum där anslutande bussar går ifrån.

Karta, se Google Maps Om du inte använder denna länk; gå in på Google Maps och skriv Kilsbergskanten i sökrutan.